.

Jag är nu klar, typ, med mitt arbete. Jag ska bara be Mattias se över det imorgon då jag är lite osäker över min Framitd, Diskussion och Slutord. Men det gick ju åt helvete då jag precis fick ett sms som talar om att Mattias vabbar imorgon. Crap! Det blir till att be någon i tvåa se över arbetet eller så får jag helt enkelt låta det vara. Visst jag skulle kunna lämna det till min klass men det känns som att man missar poängen lite då. Det är ju tänkt att de ska ge mig respons efter jag lämnat in den och inte innan.

Feck!

Stress, igen, ännu mer, fan. Ville inte ha mer stress men så hör man nyheter hemifrån och vips så kom det extra stress. När stressen är framme kommer även allt som jag tryckt undan fram. Jag sjunker, trampar vatten, blir lite trött, men försöker ändå kämpa på. Jag har mina solstrålar och jag tar tillvara på dem till tusen.

När jag har för mycket stress i mitt liv blir jag lite av apatisk. Jag klarar inte av att göra det jag ska för det finns ingen energi till det. Jag har lovat saker till människor som jag blir tvungen att bryta. En del saker klarar jag inte av att bryta utan får lida och stå mitt kast. Oftast är det värt lidandet men det innebär inte att tyngden på mina axlar blir allt tyngre och tyngre.

Mitt skolarbete blir lidande då jag bara får ångest över det jag gör/tecknar/skriver och energin försvinner helt. Jag går som i ett töcken. Jag gömmer mig i musikens värld och ibland böckernas eller filmernas värld. De har aldrig svikit mig förrut, tvärtom har de hjälpt mig på otroligt många sätt.

Till exmpel har den här boken, filmen och låten räddat mig oräkneliga gångner:

Jag ligger i soffan och kollar på en lite halvtaeskig film och plötsligt inser jag. Jag måste skaffa mig en engelsman!! De pratar såååå sexigt och sååå vackert.

Det var dagens insikt det!

Over and out!
//Camilla

Den här låten har träffat mig på så många sätt att det är omöjligt att förklara

Lyssna och njut...

Du är en blick och den är mörk och den är varm

Och jag vill dansa med din midja i min arm

Du är doften av viol

Du är restskatten från fjol

Du är en helt fantastisk tjej

Du är Beatles och Laila K

Du är glad och elegant

Du är laktosintolerant

Du är strösslet på en glass

Du är det roliga i hasch

Jag diska, laga mat

Är i tid och aldrig sen

Och jag tycker det är jättekul att lyssna på problem

Du är doft

Du är ett ljud

Du är en färg

Denna sången är till dig

Carina Berg

Carina jag tror vi två passar bra ihop

Häng med hem till Götet och gör slut med Kristian Luuk

Carina du änden på min fantasi

Du är brödet man vill lägga korven i

Du är hej och skepp och hoj

Du är soda streama på boj

Du är allt en man kan få

Du är bättre än Die Hard 2

Du är Jane och jag är Tarzan

Gör slut med han från Hassan

Du är vacker och unik

Min pappa är rik

Jag har tre meter i tak och lakan utav sammet

Du kan få mitt nummer av Kristian efter programmet

Carina Berg mitt hjärta slår så hårt för dig

Så gör slut med Kristian Luuk bli ihop med mig

Carina låt oss dansa natten vidare

Dansa nakna tillsammans i en vattenspridare

Carina jag står chanslös jag är evigt din

Jag vann över Kristian ganska lätt i plockepinn

Du kan maila mig och tacka, eller om du tänker om

på [email protected]

Jag vet att vi skulle passa bra ihop

Så kom igen Carina gör slut med Kristian Luuk!!

Oj oj..mycket har hänt sen sist.

Förkylningen har inte lämnat mig helt än men jag kämpar på.

Jag har också blivit otroligt trött på att vara singel så nu ska jag ge mig ut där på riktigt. Frågan är bara, hur tusan bär man sig åt??

Jag har blivit en centimiter mindre och jag har nu bestämt mig för att jag ska ha 80 cm i midjemått. Detta är alltså 11 cm som jag ska förminska mig själv med. När jag har kommit ner dit ska jag belöna mig själv med en ny frisyr. Jag ska ge mig på en pixie-frisyr, bara för att se om det passar på mig. Jag själv tycker att det är en fantastisk frisyr, frågan är om den är snygg på mig. Men det får vi veta om 11 cm. Snart är mars över och jag har hela 3 cm kvar. Dags att börja jobba hårt nu. Om jag missat berätta det så ska jag förminska midjemåttet med 4 cm under marsmånad och just nu är det bara 1 cm. Men, imorgon ska jag på zumba och komma igång med träningen igen. =)

Jag har varit i Hemavan i fem dagar tillsammans med min klass, tvåan och ett gäng döva samt dövbinda. Det har varit hur mysigt somhelst. Jag har skrattat så att jag nästan kräkts (igen), gosat, umgåtts, lekt, fotat, kollat på stjärnorna, varit i Norge, gått, sett fantastisk natur, tecknat, sett historiska saker, dreglat och mycket, mycket mer. Jag är toknöjd!

Imorgon MÅSTE jag skriva färdigt mitt arbete om dövföreningen. Lite lätt panik då jag inte hann få igång någon diskussion i Hemavan och inte hittar någon riktigt bra information till vad döva tror kommer hända i framtiden, sammanhang dövföreningen. Jag får försöka klura ihop något, som jag har en tendens att göra, och hoppas på det bästa.


Mo I Rana






Ett underbart gäng

Frida har varit här från fredag-kväll till tisdag-kväll och det har varit helt underbart att ha henne här.

Däremot så kände jag en förkylning bryta ut under söndagen då jag kände smärta i halsen. Trodde jag ja. På måndagen blev det ännu värre och på tisdagen var jag tvungen att köpa mucoangin som smärtstillande för jag kunde inte ens prata utan att det gjorde ont.

När en förkylning bryter ut brukar jag ha ont i halsen i kanske en dag men igår var jag inne på min fjärde dag med smärta i halsen och då kom jag på att jag antagligen har ett virus i halsen, great!

Förkylningen började också bryta ut på riktigt igår (onsdag) så varje gång jag vände på mig var jag tvungen att stoppa upp papper i näsan då en flod började rinna ur näsan. Trevligt!

Jag tänkte att det bästa sättet att kurera sig på är att bara vila. Sagt och gjort, jag låg i min underbara soffa i princip hela dagen. Men när vi kom runt fem, sex tiden så började jag att frysa, varvat med att svettas. Min kropp blev att tyngre och tyngre och när klockan var runt sju bestämde jag mig för sängen. Jag begav mig dit, la på mig mitt täcke och snuttefilt. Sedan började den verkliga mardrömmen. Jag låg där och frös, svettades, snorades, vred på mig då min nacke tyckte jag legat på den sidan för länge (kanske 5-10 min). Sedan började jag känna av mitt huvud. Inte så konstigt då den enda vätskan jag fått ner var ett halvt glas juice som sved utav helvete när jag drack den.

Jag kände febern stiga högre och högre...tillslut gick jag upp och tog en imbumetin. Det var det bästa jag kunde gjort. Kroppen kändes bättre nästan direkt och det tog kanske en halvtimme tills jag kände att febern var påväg ner.
Klockan var då ca.22:45.

En sak som jag tänkte i min feberfrossa var hur ynklig man blir när man är riktigt sjuk. Allt jag ville var att vara hemma hos mamma så hon kunde ta hand om mig. Jag funderade också på att ringa till mamma men då det var sent så bestämde jag mig att det endast var tillåtet om inte febern gick ned.

Idag har jag fortfarande lite feber så jag har tagit en till imbumetin, men vet ni, nu kommer hostan!YEY!!! Dumma Lisette till att smitta mig. Det är ju skittråkigt att vara sjuk + när man har ett arbete som måste göras men som det inte finns någon ork till....Feck!