Be still
Livet
Självförtroende = -2.0
Bråk inom familjen
Min norrländska familj försvinner om 5 veckor
Försök till självmord
Familjemedlem som ringer och gråter i telefon men samtidigt stänger ute en.
Nära-döden-upplevelse
Detta är mitt liv just nu. Och nej, det är inte jag som försökt ta livet av mig.
//Camilla
Berg och dalbana
Andra veckan på praktiken är i gång för fullt.
Har hunnit träffa Adam i det lilla götet och om jag har tur får jag träffa min Rickard på fredag.
Att träffa folk man känner ganska väl känns riktigt bra. Jag behöver inte vara den bästa versionen av mig utan jag får rum att vara helt mig själv.
Eller egentligen, jag är ju faktiskt lite annorlunda då med. Om min klass skulle se mig när jag umgås med Rickard, Adam eller till och med min bästa Lovisa så skulle de nog bli ganska chockad över hur annorlunda jag kan vara. Sanningen är den att jag faktiskt älskar hur jag är när jag umgås med någon av dessa personer. Spela roll att en sida av mig kommer fram mer när jag är med Isa än när jag umgås med klassen. Då får jag en chans att återupptäcka mig själv och ibland till och med utveckla den sidan av mig.
Blev det krångligt?
Ja, jag är ju inte känd för att förklara bra så har ni inte förstått nu så lär ni nog inte förstå alls.
De här två första veckorna har känts som en känslomässig berg- och dalbana. Har varit från toppen och är till och från även på botten. Mitt självförtroende är kasst. Och det märks speciellt efter en tolkning på uppföljningen. Jag säger hur jag tycker att det har gått och sedan säger tolkarna jag var med, vad de tyckte. Ibland kan de säga att jag är blygsam om mina prestationer. Men det är inte så mycket blygsamhet, mer att jag inte litar på mig själv. Men jag övar på det och jag kommer tillslut att börja tro på mig själv igen.
Även Adam sa det till mig. "Vad hände? Du som var så duktig...". "Ehh... Tack" blev mitt svar. Bra där!
Men som sagt det är verkligen en berg- och dalbana. Även min hälsa har blivit det. I söndags spydde jag av smärta vilket inte var det trevligaste. Positivt dock, min förkylning som jag drabbades av första praktikveckan har försvunnit. Yey!
Har fått en del goda nyheter och en del tråkiga nyheter. En fantastisk nyhet har jag även fått ta del av. Men det måste ju ha en motpol så jag fick vara jätteglad i två dagar sedan kom den jobbiga nyheten. Men jag ser det positivt. Det måste man nästan göra. Kan iof bero på att jag avskyr att vars negativ ( utom när jag har PMS vill säga för då är det jävligt svårt att se saker positivt :P).
Jag vet att jag suger på att uppdatera bloggen och att när jag väl uppdaterar så blir det för långa haranger. Ni får helt enkelt förlåta mig eller bara skita i att läsa allt ;)
Ses!
// Camilla
Tråååååååkigt!!!
Sitter på Stockholms central och väntar på mitt tåg. Har redan varit här sedan 12:30 och nu är klockan 14:55. För att göra det hela liiiite bättre så går i te mitt tåg förrän kl. 16:36. Förstår ni hur ont i baken jag har??! Dessa förbenade hårda träbänkarna är sjukt obekväma att sitta på. Uscha!
För er som inte vet är jag på väg till praktik i Vänersborg. Ska bli sjukt kul! Kommer då också passa på att åka till Gbg för att hälsa på några vänner, samt hälsa på syster Mirja över några dagar.
Nä, varför inte ta och spela lite wf och få ännu mer ont i baken?
Tyck synd om mig!
// camilla
Framtiden?
Jaha...Då var det ju tänkt att jag verkligen skulle få vila ut i helgen. Att göra precis vad jag ville utan några som helst obligationer. Eller jo, två st, att städa och tvätta. Men det är inte så mycket ett måste (eller jo det är det ju också), men det är även en vilja. Men det där med att vila ut...Jag vet inte riktigt om det gick så bra med det där. Igår varvade jag mellan att må dåligt till att må bra mest hela dagen. Natten till idag gick ut på att inte röra sig för om jag rörde mig kom huvudvärken tillbaka med en bang. Vilket var lite extra jobbigt då jag även hostade en del i natt. Så som ni kan räkna ut så fick jag inte sova allt för mycket i natt.
Meeeeeen efter att ha vaknat vid 8.00 i morse har jag inte gjort ett skit. Eller jo, plockat i diskmaskinen, satt igång den samt bokat tvättid till lite senare idag. Puh!
Tanken var egentligen att jag skulle ta tag i mitt liv och simma idag, något som jag älskar, men då min nacke är så dålig att den ger mig huvudvärk i tid och otid (fast när är huvudvärk lämplig att ha?) så är det bäst att jag kurerar mig idag och simmar imorgon istället.
I morgon ska jag också åka till maxi (något som skulle göras idag meeeen...) och köpa massa grönsaker. Jag blev sååå otroligt sugen på att göra någon form av paprikagryta så att det blir fullt med färger på min tallrik.
På tisdag ska vi antagligen ta med oss massa godis till skolan och fokusera på att plugga järnet inför onsdag och torsdag. Vad händer då undrar ni som inte gå i min klass och skola? Jo men det ska jag tala om för er! Min gigantiska klass ska tolka ett dop på onsdag och ett bröllop på torsdag. Ja, allt är iscensatt men de ska göra det så verkligt som möjligt så att vi blir lite haja på kyrktolkningar. Veckan efter ska vi tolka begravning. Spännande...
Jag är lite kluven inför det här med kyrktolkningarna. Inte på grund av att vi är i kyrkan. jag har inga problem med kyrkan eller de aktiviteter som sker där. Det jag är lite kluven inför är själva tolkningen. Jag vet att jag måste ligga på topp nu. Det är snart praktik, 4 veckor, och innan dess måste mina lärare ha bestämt sig för om det blir en slutpraktik eller ännu en prova-på praktik. Jag som veeerkligen vill gå ut med mina klasskamrater kämpar ju järnet för att få det till att bli verklighet, men jag vet också att jag inte har gjort så bra ifrån mig de senaste tolkningarna. Jag vet också att jag bara har en dövblindtolkning under kyrktolkningsdagarna, något som jag faktiskt är bra på inom tolkning. Men det är just därför lärarna behöver se mig som centraltolk och det är där jag måste hitta samma trygghet som jag har när jag dövblindtolkar. Svårt(!) uppdrag till tusen.
Jag vet att jag skrev lite hemmablint just nu, men det får ni ta ;-)
Har inte vågat mäta magen på någon vecka nu, men jag vet att den har blivit större igen. Så nu blir det att återinföra färgerna till maten, och ta väck alla chips, godis och skit. Jag hatar hur jag ser ut! Jag kan tala om för er att det inte är det roligaste att bli äcklad av sig själv varje gång man ser på sin kropp. Jag vet till viss det att det här är helt fel tankar och att de faktiskt är ganska farliga tankar att tänka. Det hindrar mig dock inte från att tänka och känna dem.
Och eftersom jag ska storhandla i morgon åker det ner lite bättre produkter än vad det har gjort den senaste månaden. Det vill säga, bröd, bacon, chips, godis, yoghurt och ost byts ut och blir nu grönsaker, frukt, frön, fisk (ja jag ska lära mig äta fisk), fil proteinpulver (till efter träningen) och massa annat.
Jag tänker inte ta bort potatis eller pasta, det är jag fortfarande riktigt glad i och det är så gott! Men jag tror att jag ska gå tillbaka och göra mina smoothies som jag gjorde mycket för cirka ett år sedan. De är sååå goda och de är nyttiga. Oj va mycket fil det kommer börja gå åt igen. Men det är det lätt värt!
Ska också prova på lite starkare recept då jag har fått höra (eller är det att jag läste det på bäste Isasa blogg?) att det är riktigt bra och renande.
Vi börjar så och när jag kommit ner till de centimeterna som jag vill ligga på kan vi börja snacka att ha godis och sådan 2 ggr i månaden.
Hmmm...det här kommer bli jobbigt att förklara för Frida nu när hon kommer upp på torsdag och förväntar sig massa snacks och dylikt. Ja, ja det tar vi då. Nu tar vi idag och kanske lite inför nästa vecka :-)
Lååååångt inlägg igen jag vet. Men när man väl sätter igång är det liksom lite omöjligt att få fingrarna till att sluta skriva.
Ja ja..
Ha de gött!
//Camilla
IMS
Jaha, då har min tolkning blivit recenserad då. En tolkning som jag själv tyckte gick kasst och som jag helst inte ville lämna in. Men, nu är set gjort.
Recensionen?
Ohyggligt dåligt.
Fick 4 st * på en och en halv A4.
Har fått veta att min ims inte är bra, vilket är otroligt förvånade då det alltid har varit något som ja trott att jag var bra på. Nästan lite stolt över det faktiskt.
Men det var alltså fel.
Det andra med att det blev bortfall och en del misstag vet jag om men det beror också på att jag, den dagen, verkligen kände att det här inte skulle gå. Mina händer och min hjärna hade inte gjort kopplingen till varandra, vilket är otroligt enerverande då jag har pressen att vara på topp hela tiden.
Jävla skit! Det är ju bara 5 veckor kvar nu!
// Camilla
Sjuk?!
Jag måste vara helt och totalt, fullständigt sjuk i huvudet. Komplett galen!
Jag har precis köpt biljetter och bokat hotell till och i Rom! R O M ! ! !
Och inte nog med det, jag ska åka själv. Jag? Själv?
Jag kommer definitivt bli våldtagen, drogad och massa annat skit.
Men det kommer också att bli en av de mest fantastiska resorna jag någonsin gjort.
Jag kommer att få se på alla monument, byggnader, icke byggnader och lyssna på det vackra språket, åter igen få äta italiensk glass. Gå på glashala gator som det inte finns en chans i skogen att man inte halkar på minst en gång. Jag kommer att få åter igen känna den italienska solen, hur den värmer mot min kind, mina armar, ben... Ja jag kommer få uppleva våren/försommaren. Tidigt!! Eller egentligen får jag känna våren när jag anser att jag bör känna våren ;-)
Woooohoooooooooooo! Jag får äääääääääääääääääntligen åka tillbaka till mitt vackra Italien!!!!
Wooooooooooohooooooooooooooooooooooooooo! Jag får äääääääääääääääääääääääääääääääääääääääntligen se allt det där som jag dröm om att få se!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
WWWWWWWWWWWOOOOOOOOOHHOOOOOOOOOOOOOO!!!!!!!!!!!!!!
Lövely
Bort, väck, iväg!
Jag vill bort.
Bort härifrån.
Jag vill till Rom.
Mitt trygga Italien.
Min trygga historia.
Dit vill jag.
Och jag vill dit nu!
Jag kollar på flygbiljetter.
3000:-
3450:-
4000:-
1900:- - men då flyger man från Stockholm och det är bland annat med Baltic Air. Nej tack!
Jag vill bort
Bort från denna stad
Bort från Sverige
Bort från människor som frågar hur det går i skolan
Jag vill bort
Och jag vill göra det själv
//Camilla
Är det värt det?
Jag har haft tid att fundera. Alltså riktigt fundera. Vad är det då jag funderar över? Jo, min utbildning.
Jag har aldrig känt mig så korkad som när jag började på Strömbäck. Jag har aldrig känt så värdelös som när jag började utbilda mig till tolk. Och jag har definitivt aldrig haft så dåligt självförtroende och självkänsla som när jag började här i Umeå.
Jag har totalt tappat förtroendet för majoriteten av mina lärare och det är något man absolut inte bör göra.
Jag har frågat mig många gånger, är det värt det?
Är det värt att känna allt detta som jag känner?
Jag menar jag har under ett års tid gått ner 12 cm i midjemått och ändå känner jag mig tjockare än någonsin. Detta är självklart en eftersläng från min depression men kan ju inte påstå att jag fått ngn uppmuntran till att ta mig ur den. Snarare känner jag att jag gång på gång får en käftsmäll av mina lärare och när jag precis tagit mig upp från första smällen så kommer ett nytt slag.
Det handlar inte om att ha antagligen kommer att behöva gå om fyran utan mer att mina lärare tror inte tillräckligt på mig för att jag ska kunna få utexamineras tillsammans med min klass. Det känns som de redan har bestämt sig.
Så åter igen frågar jag mig, är det värt det?
Mitt svar; Nej.
Men jag äskar mitt blivande yrke så otroligt mycket att jag tänker envist klara av detta motstånd och går det inte i år så går det nästa år. Jag ska bli tolk, så enkelt år det.
Men psykiska problem tar jag hand om når jag blivit tolk och börjat terapi.
Det kommer bli så skönt den dagen jag kan säga "in your face!" till mina lärare. Har jag tur år inte den dagen särskilt långt borta.
Ses
//Camilla
Snöstorm!!
Det är snöstorm ute så jag passar på att krypa upp i soffan under den nya filten med en god bok och lite kaffe. Det är de små stunderna som räknas ;-)
Kort(?) uppdatering
Looong time nooo see!!
Vad har hänt sedan sist vi hördes av?
Ganska mycket faktiskt.
Jag har helt (!) tappat förtroendet för två av de viktigaste lärarna jag har. Vilket inte var särskilt upplyftandet. Jag har också insett att för kunna bli examinerad tolk till sommaren måste jag klara mig själv. Eller nja, inte direkt. Jag har min FANTASTISKA klass och min svensklärare som hjälper mig men att få hjälp av de andra lärarna. Do not think so!
Dagen innan julafton kom min underbara stora storasyter Frida upp för att fira jul med mig. Lövely!
Julafton och juldagen bestod mest av jobb vilket var ganska trevligt och jag kommer tjäna mkt pengs på det. Sweet!
Fian och jag har haft det heeelt underbart tillsammans. Vi har shoppat, shoppat, shoppat, sett ALLA Harry Potter-filmerna (8 st), käkat otroligt mkt onyttigt (så jag har nu gått upp 1 cm runt midjan), simmat, bubbelpoolat, köpt skidor (till Frida, inte mig) gått på Zumba (1 gång för sedan gick Lisettes kort ut ;P), käkat ännu mer onyttigt, shoppat lite till, gått en massa km, myst i soffan med tända ljus, slappat, druckit mängder av kaffe, käkat inte en utan två gånger på mitt nya hak - Rost och shoppat.
Nyårsafton spenderades hos världens bästa Erica. Där bjöds det på trerätters som smakade smaskens och därefter blev det lite lekar och massa snack. Tolvslaget blev i rådhusparken där det bjöds på en fantastisk fyverkerishow och vi drack en sjukt äcklig "skumpa" (det var ju faktiskt bara mousserande). Frida och jag hälde ut våra glas, gav flaskan till Emil som drack upp den på ca 10 min. Duktigt!
Nyårsdagen åkte Frida hem och jag passade på att ta det lugnt.
Dagen efter vaknade jag 13.45. Jag hade alltså sovit i tretton timmar! Hur i hela friden gick det till??!!!
Har numera ställt klockan på 10.00 för längre än så får jag inte sova om jag inte ska missa hela dagen.
Idag begav jag mig ut på stan och gjorde den lite halvt farlig. Skaffade mig ett par assnygga jeans med hög midja (ÄNTLIGEN!) för enbart 300 kr. Tackar! Skafffade också äntligen den "lilla" boken vid namn Bevingat. Den ska enligt mina fantastiska klasskamrater vara otroligt bra så efter 3,5 år tog jag tummen ur och köpte den. Duktigt!
Köpte även Norwegian Wood samt En dag. Så nu har jag blivit med böcker! Woot woot!
Hade också planerat att köpa arbetsboken som Mathias ville att jag skulle använda mig av för att kunna utvecklas i ordkunskap. Men tji fick jag, för den fanns inte inne. Och det visade sig också att man enbart kunde beställa den i 10-pack och då kostar alltihop över 500 kr. Nej tack!
Måste nog ta och påpeka detta för min käre svensklärare. Förhoppningsvis kan skolan köpa in den och så kan jag köpa en av skolan. Men man vet ju hur skolan är. Sucky!
Åh förresten, fick också veta att skolan suger värre än vanligt. Nu när vår teckenspråkslärare har sagt upp sig så kommer vi har två lärare. Vi kommer ha dem varannan vecka. Så Lena kommer vi ha en vecka, vilket är bra, då jag börjar tycka mer och mer att Lena är den typen av lärare som jag behöver. Hård och detaljkritisk. Den andra läraren Josefin kommer vi ha den andra veckan. Josefin är också bra, det lilla jag har hört om henne. Det är bara det att då hon är gravid och bor i Örebro finns det inte en chans i skogen att hon kan komma hit till Umeå såååå vi ska har lektion via internet. WTF??!!!!
BESVIKEN!
Hur i hela friden ska jag kunna utvecklas nu?!
Ja, ja...vi får väl se hur det blir. Inte för att jag är direkt förvånad att det blev så här, men ändå...
Nä, nu är det nog dags för kyckligen att bli färdig tinad tycker jag.
Tills vi ses igen!
//Camilla
Poker face
Jag HATAR verkligen mina dippar! Sedan sommaren 2009 är de så mycket värre, djupare och svårare att ta sig ur. Jag har blivit så mycket känsligare sedan dess. Vilket jag hatar. Jag vet intellektuellt att det jag känner är helt otroligt fel, men det får mig inte att sluta känna.
Då dippen är som värst känner jag mig värdelös, korkad, ful, äcklig, tjock och ja, som om jag vore en idiot som inte kan någonting.
När man är bland folk lägger man på en slags mask där jag trycker undan mina känslor och försöker vara samma gamla jag. Men då känslorna är så nära ytan är det svårt att inte visa att något fel. Många gånger syns det att jag är nedstämd men än så länge har jag klarat av att bara få det till det. Nedstämdhet.
Det är inte många gånger jag tillåter mig känna allt för de gånger jag gör det, tar det ungefär en timme innan jag blir människa igen.
Just nu när jag har denna helvetiska dippen har jag faktiskt haft tur. För som alla vet så finns det en sak som hjälper, och av en ren händelse hade den biopremiär här om veckan. Och i lördags då jag var riktigt, riktigt låg, gick jag och såg den och i två timmar fick jag återigen känna de välbekanta känslorna som jag får med denna franchise.
Så Stephanie Meyer har ännu en gång lyckats hjälpa mig och ska därför ha ett tack. TACK!
Jag är inte ur dippen än och jag är rädd att den kommer blir apjobbig ganska snart men när jag hamnat på botten finns det bara en väg och det är upp.
kvinna
Ibland hatar jag att vara kvinna. Idag är ett sådant tillfälle. Jag har legat och vridit mig i smärta sedan kl. 8 i morse och det är först nu det har släppt. Detta har också gjort att jag knappt har kunnat ställa mig upp för att göra mat så magen är relativt tom. Det har iof inte gjort särskilt mycket då jag varit nära att spy så många gånger att om jag hade ätit ngt så hade jag antagligen spytt.
Som sagt så har det släppt för tillfället men jag vågar inte tro att det håller i sig särskilt länge så jag vet inte om jag vågar ställa mig upp och göra mat eller om det är att utmana ödet...
Oh, well. Någon gång idag måste jag göra mat för jag har ingen matlåda till imorgon... ugh...
Har iallefall förnyat mitt recept och hoppas bara att det kommer snart så att jag slipper den här skiten..
In a place with to many feelings...
Aldrig mer dina vackra ord om hur du sa: Jag älskar dig
Och på ditt sätt när du viska i mitt öra och sa: Godnatt
Ett världskrig av känslor, fyllda av kärlek & hat, saknad & en frihetskänsla,
Ett desperat monster driven av längtan till något förgånget, något som inte längre fanns. Likt en alkholists längtan och strävan efter "flaskan" blev min längtan efter kärleken och det förflutna.
Sen blev allt svart och livfullt på samma gång
Skola på måndag ingen... jag vill INTE!!!!!
På grund av utmattning och lite annat skit är mitt hjärta lite krossat för stunden.
Det är dessa stunder som jag tackar min lyckliga stjärna för att jag har mamma.
Nej, jag vill inte prata om det.
Känslor
Känslan att vara nöjd över ett uppdrag
Känslan av stolthet för att man klarade det
Känslan av lycka
Känslan av frustration. -Både på sig själv och sina brukare
Känslan av att vara åtrådd
Känslan av seger. -Att man faktsikt sa nej
Känslan av ilska för hur folk kan bete sig
Känslan av mys
Känslan av besvikelse. -När man vet att man kan men ändå inte lyckas
Känslan av nervositet. -Speciellt inför uppdrag
Känslan av stress. -Något som har gjort att mitt högra ögonlock har ryckt i en vecka
Känslan av blyghet
Känslan av "in-your-face"
Känslan av triumf
Känslan av sorg
Känslan av pirr. -Twilight är nästan här!!!!!
Känslan av intimitet
Känslan av utveckling
Känslan av tillit
Känslan av förståelse
Känslan av att vara smickrad
Känslan av att vara vacker
Känslan av att vara proffesionell
Känslan av att misslyckas
Känslan av den råa kylan som råder över Umeå just nu
Känslan av omtanke
Känslan av längtan
Känslan av irritation. -Det finns så mycket som irriterar att jag inte ens kan komma på en sak att skriva
Känslan av glädje
Känslan av att göra fel
Känslan av att göra rätt
...och många många fler!!
Första praktikveckan är nu över och det känns heeeeeelt fantastiskt! Jag har provat på så mycket redan och lärt mig otroligt mycket och utvecklats ännu mer.
Nervös?
Natten inför vårt case så sov jag riktigt riktigt dåligt. Jag vaknade av mardrömmar hela tiden, vilket var sjukt jobbigt. Detta hände även natten till i fredags och började även lite smått natten till idag. Jag har nu skaffat mig en ljudbok som jag kan sätta igång i natt, för med tanke på hur de har varit inför de andra dagarna så lär jag behöva det. Jag förstår verkligen inte varför jag är sååååå nervös. Handledarna är ju jättegoa och jag tror att jag kommer trivas till tusen. Visst mitt självförtroende har fått sig en rejäl törn, senast för tre veckor sedan, men ändå. Jag vet ju att jag kan, jag ska bara andas lite också.
I morgon, måndag, är det alltså dags för prova-på-praktiken. Jag har redan fått reda på att jag ska tolka minst en gång och om jag vill så kan jag få tolka ett annat uppdrag också. Tror jag ska ta det bara för att bli lite varm i kläderna. Men det beror väl lite på hur det känns imorgon. Tänk om det är något jätteviktigt där ingenting bör missas och jag är för nervös för att få till det? Men jag tror att jag ska ta på mig uppdraget bara så att nästa uppdrag blir bättre för då vet jag hur mina handledare fungerar och jag hinner lugna ner mig.
I morse var jag så stressad att jag tvingade mig ligga kvar i sängen i tre timmar bara för att lugna ner mig (kl. var 6.30 så det tog inte så mkt från dagen). Tror dock att denna praktik är supernyttig för mig för då kanske jag ÄNTLIGEN kan släppa spärren som finns där och att teckenspråket blir något vardagligt. Framför allt att tolkningen blir en del av min vardag :)
Hej, jag heter Camilla och är din tolk idag. Weird...
Give me everything tonight
There aint no reason you and me should be alone tonight
Give me everything tonight
I've got a reason that you're who should take me home tonight
Do it all again (Last Friday night)
I need someone who thinks it's right when it's so wrong tonight
Party rock is in the house tonight
Right on the limit's where we know we both belong
Cause we might not get tomorrow
Pictures of last night ended up online I'm screwed. Oh well
I wanna run right through to the edge with you where we can both fall far in love
There's a stranger in my bed,
There's a pounding in my head,
Glitter all over the room,
Pink flamingos in the pool.
I smell like a mini-bar,
DJ's passed out in the yard.
Barbie's on the barbecue,
This a hickey or a bruise?
Don't care what they say or what games they play
Nothing is enough til I have your love
I want you to know,
I want you to stay
I want you to know.
Grab somebody sexy tell 'em
Scuze meh (Party rock is in the house tonight)
Everybody just have a good time
And we gonna make you lose your mind
Everybody Just have a good time
Tonight I want all of you tonight
Give me everything tonight
For all we know we might not get tomorrow (Put your hands up to the sound)
See I need you in my life need you to stay
No no no no no I know you'll stay
No no no no no don't go away
heyyyy
My heartbeat runnin' away
Beating like a drum and it's coming your way
Oh it be like boom ba doom boom boom ba doom boom bay
Can't you hear that boom ba doom boom boom ba doom boom bay
I'm on the edge of glory and I'm hanging on a moment of truth
I'm on the edge of glory and I'm hanging on a moment with you
I'm on the edge the edge the edge the edge the edge the edge the edge
Oh you got my heartbeat running away
beating like a drum and it's coming your way
There aint no reason you and me should be alone tonight
Give me everything tonight
I've got a reason that you're who should take me home tonight
Do it all again....
................................................
Fighting s only fun when mud is involved
Jo men visst va
22 bast har man nu blivit och det känns ju bra :)
Idag hade vi vårt första CASE. Oj oj oj...
Nä, det gick faktiskt hyfsat, vilket jag är riktigt glad över. Jag var så jäääääävla nervös att innan det började satt jag och sjöng på räknelåten från fem myror är fler än fyra elefanter. Den gick på repeat i huvudet fram tills min brukare kom till "väntrummet".
Mitt i min tolkning upptäckte jag dock att jag började lägga till min halländska som kan bli ganska grov när den vill. Något som Thomas uppmärksammade. Eftersom jag upptäckte det själv så rättade jag till det under tolkningen, men Thomas tyckte att det var intressant att mina "r" helt plötsligt försvann och när han väl skulle lyssna in lite extra på det så kom de tillbaka och försvann inte igen. Oh well.
Ska fira att jag överlevde CASEt med stekt falukorv och makaroner. MUMMA!!!
Över och ut
//Camilla
