Glimtar
Så, då har man varit i Umeå i två veckor.
Det har till stor del varit två bra veckor även om jag har tänkt i fel banor då och då. Vilket jag tror att de kommer att fortsätta att göra en längre tid. Det svårt när man har varit så otroligt äcklad av sig själv, att se sig i ett positivt ljus. Jag försöker ändra på det men så ser man sig i spegeln när man kommer ut ur duschen eller när man byter om.. Det hjälper heller inte att man har en gigantisk spegel i lägenheten. Men som sagt, jag försöker ändra på mig, till viss det. Vill forfarande bli smalare men jag vill inte se på mig själv och få ångest och bli äcklad. Det är mitt mål vilket gör hela viktminskningsgrejen lite svår då jag inte har någon målvikt eller ett visst mått jag vill ha, utan jag vill helt enkelt inte bli äcklad av mig själv.
När man blir äcklad så hamnar jag i en depression som är ganska djup i 1.5 dag och sedan tar jag tag i mig själv och begraver det långt långt ner så att det är bara jag som märker att allt inte är helt bra. Så länge skenet är uppe för mina nära och kära så mår jag bra. När de märker att jag inte mår bra, det är då det blir jobbigt.. de frågar hur det är osv. Jag svarar att allt är ok, och visst jag ljuger inte för jag är ju ok men jag är mer ok - än ok + .
Försöker hitta mina ljusglimtar dock. T.ex. så har Twilight-serien varit en räddare i nöden. Så även om folk inte tycker om böckerna och filmen så har de räddat mig allt för många gånger från att gå ner mig totalt. Så jag har läst, kollat på filmen och lyssnar på musiken otroligt mkt. Musiken har betytt jättemkt, spec med Rob Pattinsons "Let me sign", varför den talar till mig vet jag inte men den träffade mig rakt i hjärtat och den har inte lämnat mig än. Sedan har jag ju en massa pepp-låtar men det är den låten som träffat mig som mest och nr. 2 är nog "Never think".
Pratade lite med Ricks nu och oj, vad jag missar honom. Fick knappt träffa honom sist.Hade helst velat ha en skräckfilmskväll med honom som på den gamla goda tiden, men vi hade inte tid någon av oss. Men han har det iallefall bra i gbg på och det är skönt att höra.
Ska till Malmö v. 40-41 vilket innebär att jag får träffa Frida och Steffen igen, woho! Jag får även träffa mamma och min familj i Hstd. Det innebär också att om hon fortfarande vill, så kan Lovisa komma till mig v.42 =)
Nä nu får jag ta tag i mitt liv igen
adjöss mina älsklingar
//Camilla
Det har till stor del varit två bra veckor även om jag har tänkt i fel banor då och då. Vilket jag tror att de kommer att fortsätta att göra en längre tid. Det svårt när man har varit så otroligt äcklad av sig själv, att se sig i ett positivt ljus. Jag försöker ändra på det men så ser man sig i spegeln när man kommer ut ur duschen eller när man byter om.. Det hjälper heller inte att man har en gigantisk spegel i lägenheten. Men som sagt, jag försöker ändra på mig, till viss det. Vill forfarande bli smalare men jag vill inte se på mig själv och få ångest och bli äcklad. Det är mitt mål vilket gör hela viktminskningsgrejen lite svår då jag inte har någon målvikt eller ett visst mått jag vill ha, utan jag vill helt enkelt inte bli äcklad av mig själv.
När man blir äcklad så hamnar jag i en depression som är ganska djup i 1.5 dag och sedan tar jag tag i mig själv och begraver det långt långt ner så att det är bara jag som märker att allt inte är helt bra. Så länge skenet är uppe för mina nära och kära så mår jag bra. När de märker att jag inte mår bra, det är då det blir jobbigt.. de frågar hur det är osv. Jag svarar att allt är ok, och visst jag ljuger inte för jag är ju ok men jag är mer ok - än ok + .
Försöker hitta mina ljusglimtar dock. T.ex. så har Twilight-serien varit en räddare i nöden. Så även om folk inte tycker om böckerna och filmen så har de räddat mig allt för många gånger från att gå ner mig totalt. Så jag har läst, kollat på filmen och lyssnar på musiken otroligt mkt. Musiken har betytt jättemkt, spec med Rob Pattinsons "Let me sign", varför den talar till mig vet jag inte men den träffade mig rakt i hjärtat och den har inte lämnat mig än. Sedan har jag ju en massa pepp-låtar men det är den låten som träffat mig som mest och nr. 2 är nog "Never think".
Pratade lite med Ricks nu och oj, vad jag missar honom. Fick knappt träffa honom sist.Hade helst velat ha en skräckfilmskväll med honom som på den gamla goda tiden, men vi hade inte tid någon av oss. Men han har det iallefall bra i gbg på och det är skönt att höra.
Ska till Malmö v. 40-41 vilket innebär att jag får träffa Frida och Steffen igen, woho! Jag får även träffa mamma och min familj i Hstd. Det innebär också att om hon fortfarande vill, så kan Lovisa komma till mig v.42 =)
Nä nu får jag ta tag i mitt liv igen
adjöss mina älsklingar
//Camilla
Kommentarer
Trackback
