.

Pratade med mamma för några dagar sedan. Bröt ihop. Är inte van vid att mina känslor ligger på ytan och att jag är överkänslig. Allt hon sa var, "kom hem". Allt jag ville säga var "jag kommer". Men jag måste jobba och jag tänker fortsätta jobba. Bitte sa att du ska jobba på båda jobben så länge du mår bra psykiskt.... Iallefall, det där med att komma hem. Jag ska förhoppningsvis åka hem sista veckan innan skolan börjar. Men om jag inte mår bättre då? Tänk om jag inte är psykiskt bättre? Tanken skrämmer mig för jag vet att om jag åker hem nu kommer det att krossa mig att åka ifrån min familj. Jag kommer aldrig sluta gråta. Så mkt om jag grät på tåget (och innan tåget för den delen) när jag hade sagt hej då till Frida. Nu är det hela familjen + min stad + mina vänner + min Isa. Hur ska jag klara av att säga hej då till er? Det är svårt att göra det när jag är mig själv så hur ska jag klara det? Kommer jag att må bättre av att åka hem? Kommer jag må sämre av att åka hem? Kommer det bli förkrossande att åka tillbaka till Umeå där min andra familj väntar?

Mår fysiskt bra, men psykiskt så kommer det att vara en kamp denna veckan. Har aldrig kännt mig så här förr. Kommer jag att kunna ta mig ur det? Det måste jag. Är för envis för att stanna kvar i något jag inte tycker om, hoppas jag.

Ska åka till jobbet nu

god natt
//Camilla