.

Har du någonsin varit med om något som du vet har format dig som person, inte hemska händelser, inte ens händelser?
Det jag tänker på för min del är att sjunga i kör. Alla vet att jag har sjungit kör i ett antal år, närmare bestämt 10 år. Detta har präglat mig som person något otroligt. Innan visste jag bara att jag tyckte om att sjunga men nu vet jag att det är mitt liv. Jag är inte den jag är om jag inte får sjunga på "professionel" nivå. Jag menar att inte bara sjunga för mig själv utan jag behöver ha min kör eller sånglektioner eller något liknande. Har varit ett år utan min riktiga sång och det känns verkligen som att jag inte har fått visa klassen vem jag egentligen är. Visst så har jag inte inte varit mig själv men eftersom något så stort av mitt liv har fattats så har det märkts på mitt sätt att vara. Det är jättesvårt att se på musikalakedemin och NC och eller bara att se körslaget på tv. Allt det där får mig att gråta inombord och ibland även utanpå.

Jag har dock tagit tag i problemet, i år ska min klass få se vem  jag faktiskt är. Oj vad flummig jag kommer att bli. I höst ska jag sjung in till en kör och jag hoppas att jag kommer in och att den är så bra som jag vill att den ska vara. Sedan har jag börjat jaga sångpedagog. Gud vad jag behöver träna min sång, har tappat otroligt mycket att att ta lektioner är det ända sätt för mig att få in allt vad har med sångteknik att göra.

Jag har också bestämt mig för att jag ska börja kolla upp auditions för olika evenemang, gör inget om jag inte får det jag söker men det är dags för mig att få in en fot i den bransch jag drömmer om att en dag vara ganska eftertraktad i.

Ska fortsätta att lyssna på körmusik och drömma
Adios amigos!
//Camilla