stäng av

Har precis avslutat en lektion där vi övat lokalisation. Det är en bra övning då man upptäcker hur svårt man gör för sig själv. Det är så fantastiskt enkelt men jag gör det krångligt.

Har i några dagar nu inte kännt mig som mig själv, har kännt mig nedstämd, oroligt. Det känns som om gråten bara väntar på att få komma ut. Men jag ska inte gråta, jag vill inte gråta vilket innebär jag gråter inte. Jag är inte en sådan person som gråter bara för gråtandets skull.

En saknad jag har som är så ofantligt stor börjar ta över mig, en sorg som gör att en annan saknad blir ännu större. En besvikelse och irritation som växer dag för dag. Jag blir superarg och irriterad över små saker och de blir bara större dag för dag.

Är jag mig själv eller är jag någon som tar över då jag inte vill längre?

Skönt med helg iallefall, ska grilla med brudarna och se "schlager-em". Najs!

Adjöss med er tills nästa gång!
//Camilla

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hej Camilla!



Hur har du det egentligen? Blir väldigt orolig när jag läste detta inlägg av dig.... Är det något jag kan göra för dig?



Tänker på dig.



puss och kram

2009-05-30 @ 11:44:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0