Det är inte lätt när det är svårt
Igår stod bowling på schemat. Discobowling. It was awesome! Jag själv är dock värdelös på bowling men glädjs när jag lyckas få ner en kägla *klapp på axeln*. Under tiden forstätter det hemska snöandet och det blir bara mer och mer, halare och halare. Fy fan. Min reaktion på det hela, starta ett snöbollskrig. Jag började med Lisette sen gick jag på Jocke, men de var ju flera så det var inte riktigt lika roligt. Plötsligt upptäcker jag Adam som står ensam och tar bort snön från sin bil. Mohaha, djävulshorn kommer fram och jag börjar kasta, när han kommer närmre så "råkar" jag lägga lite snö i nacken på honom. Vi börjar typ brottas och då han har gått i marsial arts så vet han hur han ska "avväpna" sin fiende så jag hamnade i någon ställning som liknar när kvinnan slängs bakåt i slutet av en dans. Där hamnade jag några gånger och fick stå så aldelles för länge. Holy crap, min rygg! Men roligt var det. Fick dock honom till att blöda och det var allt annat än meningen. Men roligt hade vi! Idag känns det nästan som om jag vore bakis. Trött och huvudvärk och sängen är min bästa vän.
Vi försöker halvignorera varandra. Vi försöker göra detta till vänskap om inte mindre. Två personer som pratar med varandra då och då. Detta är bra. Men det är också jättedåligt. Jag kände igår att jag var såååå nära gråten. Men sen tog jag mig i kragen och tänkte, men det är ju det här jag vill. Jag vill ju att vi bara ska vara vänner. Jag tog nya tag, och då började han prata med mig, satte sig brevid mig, kollade mig i ögonen. Usch, de där otroligt vackra ögonen. Nej! Vänner, vi är vänner inget annat. Så jag gick till min klass och försökte ignorera allt.
It's just a little crush, finns det ju en låt som heter. Men när fan tar den slut då? För allas bästa är det att jag faller ur min förälskelse och det är snart! Tack och lov för lov och praktik. Då kan vi återigen ta paus från varandra och se varandra i ögonen på det sättet som vi ibland gör. Nej! Ska inte tänka på de där ögonen sa jag ju!! Gahaaa!!
Jag är mentalt rubbad, jag vet men tydligen blir man det när man har såna här (säger man bara så i söder?) känslor.
Nu ska jag lyssna färdigt på bullerbyn och sedan blir det att kolla på film.
Vi försöker halvignorera varandra. Vi försöker göra detta till vänskap om inte mindre. Två personer som pratar med varandra då och då. Detta är bra. Men det är också jättedåligt. Jag kände igår att jag var såååå nära gråten. Men sen tog jag mig i kragen och tänkte, men det är ju det här jag vill. Jag vill ju att vi bara ska vara vänner. Jag tog nya tag, och då började han prata med mig, satte sig brevid mig, kollade mig i ögonen. Usch, de där otroligt vackra ögonen. Nej! Vänner, vi är vänner inget annat. Så jag gick till min klass och försökte ignorera allt.
It's just a little crush, finns det ju en låt som heter. Men när fan tar den slut då? För allas bästa är det att jag faller ur min förälskelse och det är snart! Tack och lov för lov och praktik. Då kan vi återigen ta paus från varandra och se varandra i ögonen på det sättet som vi ibland gör. Nej! Ska inte tänka på de där ögonen sa jag ju!! Gahaaa!!
Jag är mentalt rubbad, jag vet men tydligen blir man det när man har såna här (säger man bara så i söder?) känslor.
Nu ska jag lyssna färdigt på bullerbyn och sedan blir det att kolla på film.
Kommentarer
Trackback