.

Det är krångligt det här. Vi halvignorerar varandra men samtidigt pratar med varandra. Det känns som att jag borde göra det lättare för honom och inte prata med honom, om inte han pratar med mig förstås. Jag har försökt. På måndagen kände jag av var han befann sig (han var på halvignorera) och utgick efter det. På tisdagen körde jag på ignorera, försökte även att inte kolla på honom (misslyckades några gånger), men så började han prata med mig. Jag är inte en sådan som person som kan ignorera . Jag är en glad liten skit som pratar med allt och alla. Så det jag borde göra är att prata som om det inte finns något mellan oss. Som om vi bara är.

Kan man dock ignorera den energin som finns mellan oss? Den finns där inte alltid men när vi går där brevid varandra så dyker den upp. På den positiva sidan så hamnar vi inte i dessa situationer särskilt ofta. Idag är ett bra exempel, två utav tre så fanns det inget där. Eller egentligen kanske det var alla tre gånger men min mage fladdrade till en gång och vem vet, kanske även hans gjorde det. NEJ! Jag får inte tänka så. Inte fundera på vad han tänker och känner för mig. Då blir det omöjligt för mig att förändra vår relation till en vänskapsrelation. Jag SKA lyckas! Jag MÅSTE lyckas. Annars...