.

Ni skulle höra min inre monolog just nu. Eller, monolog och monolog. Jag skriker på mig själv fram och tillbaka. Det här är FEL! Jag vet, men det är ändå rätt! NEJ! JO! NEJ! Han har någon ANNAN, han är inte DIN!!!!!!!! Jag vet, men... Inga men! JO! NEJ! JO! NEJ! Du måste släppa honom!!! Jag kan inte! Kan du visst! NEJ! JOOO! Jag vill inte släppa, inte än. Men du MÅSTE! Men vi har ju inte gjort något!! INTE?! NEJ DET HAR VI INTE!!! Men om ni fortsätter så kommer det att HÄNDA eller hur?! Jag kan ärligt inte säga nej på det för... Ja jag vet. Men du måste släppa honom nu!!! Kan jag inte få vara en mysevän med honom då, så som Rickard och jag är?? Det är STOR skillnad mellan honom och Rickard!! Men jag vill ju ha kvar honom i mitt liv som en...ja du vet. NEJ NEJ NEJ!!!! JO! JO! JO!!!!! Du får endast ha honom som distansvän. NEEEEEEEEEEJ!!!!! JOOOOOOOOOOOOO! Jag vill INTE!!! Så synd om dig då!

Så här håller jag på. Eller nja kanske inte hela tiden. Större delen av dagen är jag som "hög". Men framåt 18-tiden börjar jag skrika på mig själv igen. Oftast vinner den bra sidan, sedan får jag se honom och då vinner den dåliga sidan (alltså den som vill ha honom).

Ja jag vet. Jag är så "fucked up" att den är ett under att jag kan prata ordentligt...