.

För några månader sedan diskuterade jag med en god vän om ordet "hej". Du vet, hur man får reda på vad en person i princip tycker om att träffa dig redan vid "hej".

I natt kom det till mig. Hur vet man vad en person tycker om att prata med dig vid "hejet" på tex. msn,mail osv.?
Jag menar det ända du får är ett "hej" och det kan betyda vad som helst egentligen. Det kan betyda, "oh nej inte du", att du är genuint glad i att prata med mig, att du inte riktigt är sugen på att prata osv.

Hur vet man då vad en person tänker vid "hej"? Svaret, det finns inget svar direkt utan du måste väl ge dig till tåls med att vänta på en fortsättning efter "hejet" (om du nu får en fortsättning).

En annan sak är ju "hej då". Det säger man ju aldrig över ex. msn. Hur kommer det sig då? Jag tror att det beror på att "hej då" är så slutgiltigt att om du säger "hej då" så är det för att ni antagligen inte kommer prata med varandra på en evighet. Men vad vet jag.. det är ju bara mina knasiga funderingar =)

Grattis på födelsedagen Rickidick!!
Önskar jag hade kunnat vara med på krogen ikväll!!
(är såååå grymt sugen på att festa)

ha de najs!
//Camilla

Jag har gått och blivit otroligt uttråkad. Jag sitter framför datorn och väntar på en konversation, även msn ger mig en och annan så är det inte just den konversationen som jag vill ha som jag får (krångligt det lät).

Jag har nu läst ut ännu en Harry Potter bok också den på engelska. Pappa har köpt alla de svenska till mig på tradera så jag får hoppas att de kommer snart då två av böckerna har jag endast läst på engelska så det ska bli intressant att se om jag har förstått allt. Eller, ja inte allt för det vet jag att jag inte har jag har ju förstått det mesta men det är de här små detaljerna som jag missar som enligt mig kan vara mycket viktiga. Jag är för lat för att kolla upp orden i en ordlista, det förstör liksom stämningen.

Hur jag än försöker så lyckas jag alltid befinna mig framför datorn, och väntar på något som min hjärna skriker att det aldrig kommer att hända men som den optimist jag är ändå väntar. Tänk om denne person loggar in och säger förlåt eller något ännu bättre. Jag känner denna människa och vet att det kommer inte att hända, men ändå.

Jag är uttråkad och sitter framför datorn inte bara för en evig väntan utan också för att den har en tendens att få tiden att gå lite snabbare. TV:n har nu svikit mig med att ha skitprogram (utom på kvällarna) vilket gör att tiden går långsamt. Böcker har varit av en liten flykt från tiden och verkligheten, vilket har varit skönt vid många tillfällen då jag hatade hur verkligheten faktiskt var. Då jag är i en Harry Potter period och har läst alla böckerna och väntar nu på att de svenska skall komma finns det inte en chans i H att jag börjar läsa något nytt. Har jag tur kommer de i veckan, och då kan jag försvinna i en värld som kanske är eländig men det är inte mitt elände så det känns skönt att vara i någon annans och att få slippa tänka på världen som kommer tillbaka så fort jag slutar läsa.

Körskolan är också en tillflykt men att sitta och plugga dag ut och dag in är inte det roligaste så jag varar bara där i ca 2 timmar. Sedan kommer jag tillbaka och är åter igen uttråkad.

Solen skiner, vilket är underbart men jag har svårt att hitta glädjen i det. Jag har ingen mp3 som kan skänka mig glädjen och viljan i att gå ut och gå.

Nu har jag klagat på tok för mkt!
Förlåt för det!
//Camilla

Detta blir ett kort inlägg!

Jag kollade runt på youtube som vanligt och hittade helt plötsligt lite olika schlagerlåtar, så jag kollade ju in dem.
Det var då jag upptäckte "Save your kisses for me" som har den mest klockrenaste koreografin på länge! Ojoj vad jag skratta =)

// Camilla

Vill du veta hur du vet att jag är trött? Jo, ett tecken kan vara att jag sitter och kollar i min almanacka och helt plötsligt börjar as garva för mig själv. Detta beror på att jag har upptäckt namnet Bror och jag tänker på hur man kan presentera denna person " Detta är min lille bror". Detta är jättetråkigt när man är något sånär klar i huvudet men när du är grymt trött så blir det helt plötsligt aproligt (enligt mig, men jag är ju knäpp).

Har blivit på diggaloss humör så jag gick upp på youtube, då jag inte hade något bra på datorn, och letade lite låtar från 50- och 60-talet och helt plötsligt kom smurfarna upp vilket fick igång mig direk. Patetiskt? Något, men jag är ju lite småpatetisk så det gör ju inte mig något och dessutom är det nostalgi och bra diggaloss musik =)

Var på humör igår också men då hittade jag inget bra så jag gick på att skrattaloss istället. Vilket fungerade bra då jag hade lite parlamentet på datorn så jag satt och skrattade gott, vilket inte uppskattades av alla ;-)

Har varit ensam hemma nu i 5 dagar och det har varit otroligt skönt då jag var lite småtrött på min käre far och hans lilla fruga ;-P och spec deras mat så det var skönt att äntligen fått knapra lite mat som jag tycker om ordentligt.

Well well..ska fortsätta digga loss nu.
Ha de!
//Camilla

För lite mer än en månad sedan slutade jag den bästa kören jag någonsin har sjungit i och jag tror att det är först nu som det faktiskt har sjunkit in. På avslutningen tillät jag mig inte att gråta då jag visste att om jag gjorde det skulle jag bryta ihop totalt. Du förstår, Nova Cantica var inte en vanlig kör för mig. Utan NC skulle jag inte vara den jag är idag, speciellt inte utan Ing-Mari som har varit min körledare i 7 år och sångpedagog i 1,5 år. Jag har alltid levt för och med sången, utan sången ingen Camilla. Det var till min kör jag gick till och vare sig jag var arg,glad eller ledsen så blev jag alltid glad på repetionerna inte bara på grund av sången eller att tenorena klantade sig hela tiden utan också för de underbara vännerna jag har skaffat mig genom åren där. Om det inte hade varit för kören hade inte min bästa vän , Lovisa, varit min bästa vän jag hade till och med inte ens vetat vem människan var eller att hon ens fanns, vilket hade varit en stor förlust för mig. Det var genom kören inte kanske direkt men det hade sin roll ändå som jag också blev vän men världens bästa Rickard, som jag också är ohört glad över att veta att det finns en sådan go människa i världen.

Resorna jag har gjort med kören har inte bara varit i Italien och Stockholm utan också inom mig. Jag har mognat något otroligt och min röst har utvecklats mer och mer. Det var genom kören jag hittade mitt drömyrke som jag kommer att jaga i evighet. Det var genom musiken jag kunde hantera min farmors bortgång. Dagen efter begravningen hade jag kör och tur var det, för utan det hade det tagit mkt lång tid för mig att bli glad igen.

Jag är så stolt över att ha fått lov att sjunga i denna kör. Jag minns när jag fick reda på att jag kom in. Rickard ringde mig och berättade att han hade varit och kollat på intagningslistorna och att jag kom in som 1:a sopran. Haha jag grät i telefonen så lycklig blev jag (även om det var min syster som smittade av mig).

Ja, jag vet att jag är väldigt nostalgisk och kanske lite patetisk men det bryr jag mig inte om. Lyssnade på youtube på lite olika körarrangemang spec. de låtarna som NC har sjungit och kom fram till hur jäkla bra vi faktiskt var (när ida inte var med =P ). Det kommer att bli oerhört svårt att hitta en kör som ens är i närheten av "braighet" som NC.

Längtar tills jul på ett sätt så att jag för en gångs skull kan få lyssna på julkonserterna på teatern, manskören och i immanuelkyrkan. Jag längtar också tills då ni har konserten med stråkensemblen och sedan musikallåtar, gu va jag önskar att jag kunde vara med :P. Haha Rickard ska säkert sjunga Anthem =)

Love u darlings!
//Camilla

När jag satt och funderade på dagen som nu går mot sitt slut kom jag underfund med att livet är lite som en motorväg (körde lite på E4:an idag). Det jag menar är att du åker på en motorväg och där finns bilar som kommer och går, kör på olika avfarter i livet. Hmm..vilken avfart skall jag ta? Tar vägen någonsin slut? Jo de gör den ju, tids nog men ibland känns det verkligen som "aahh tar det aldrig slut?" både i livet och på motorväg. Motorvägar går även ibland över till motortrafikleder där du kan ta det lite lungare tills du kommer ut på motorvägen och skyndar iväg igen.  Du stannar inte och hejar  utan försvinner snabbt  dit du ska och i princip  skiter i alla andra.  Vissa delar av motorvägen kan vara dåligt asfalterade  och lite guppiga,  och det  är väl så livet också kan vara, lite guppigt.  Det gäller att veta vart man ska och hoppas på det bästa, kanske  kommer du fram till något riktigt bra.

Rubriken förklarar vad jag har gjort varje dag hela denna veckan. Dagen börjar alltid med att jag övningskör i en timme eller två och sedan blir det till att eventuellt plugga lite teori eller att jag börjar att måla. Vi håller nämligen på att måla om huset, vilket är ganska roligt (inte att måla utan resultatet). Efter det skickar pappa in mig för att plugga, pluggar lite gör ett prov sedan kollar jag på tv,läser en bok eller är ute på internet =)

Börjar känna mig mer och mer ääker på teorin nu vilket är bra. På måndag börjar körskolan och då blir det rå pluggning!

Mamma och Hasse hämtade den nya valpen i söndags och han verkar trivas kollosalt mkt. Haxim, som är min hund, har inte riktigt fått grepp om den nye och förstår verkligen inte varför alla hans leksaker är i Yondos mun hela tiden.

Saknar sköna gröna Halmstad otroligt och inte minst vännerna. Tänk, nästa gång vi ses (om inte någon kommer upp och hälsar på ) så har jag körkort.

Har upptäckt en sak. Då jag håller på att flytta hemifrån och rean är igång så går jag inte och kollar på kläder, utan jag går och kollar på glas, muggar, handdukar etc. Vuxenpoäng till mig!

Ha de najs
//Camilla