.

Var är min fis när jag behöver henne? Jo, i fucking jävla turkiet!!!!! Saknar min babe löjligt mkt idag. Henne kan man prata med om allt och på något sätt slutar det i att man skrattar hur jäkla pissigt allt än är. Idag är allt pissigt, idag är det Lovisa och bara Lovisa som jag vill prata med. Men, hon är inte hemma och det blir onödigt dyrt för ett ynka telesamtal. Så det bli till att bita ihop, imorgon. Idag tänker jag känna som jag känner, imorgon är en annan dag och de känslor som finns där då tar jag tag i då. Jag har fortfarande känslor att reda ut från i fredags och söndags. Kruxet är bara att jag har ingen aning om vad jag känner. De enda som jag kan prata med är min familj, de som jag självklart inte vill prata om. Usch, jag hatar när det händer saker som jag inte kan prata med vem som helst med. Ventilation är nödvändigt, men kan man ventilera sig utan att veta hur man känner??? Jag har inte ens visat mitt stöd. Gör jag det så kanske det blir mer verkligt, jag är inte redo för att två stora förebilder ska krossas samman. Jag är inte redo att inse fakta. Men egentligen handlar det inte om mig, det handlar om XX och XY och jag bör visa att jag älskar dem vad som än händer, men jag kan inte... Förvirrande eller hur??

På den positiva sida, jag får träffa min älskade Mirja på fredag, hon får träffa mamma idag och förhoppningsvis sjunker hennes stressnivå något. Mirja har även tillsammans med Mandy (tror dock det är Mirja som bestämt det men ändå) att supa ner mig på Mandys bröllop. Kommer bli jättekul att vara bakis på jobbintervju-saken dagen efter. Not. Men men, vad gör man inte för sin syster. =)