.

Det är svårt när man endast känner en person i hela staden. Speciellt när man har sett den personen i fråga nästan hela tiden i ett år och vill ge henne lite utrymme till att återgå till sitt gamla liv. Det betyder inte att jag inte tycker om henne utan bara att hon ska få lov att vara med sina andra vänner och sin familj som jag vet är väldigt viktigt.

Det trixiga är att jag har en super irriterande far som tycker att jag ska hitta på saker hela tiden och inte bara vara hemma utan åka till stranden osv. Men jag vill inte åka till stranden dels för att jag är inte överrens med min kropp för tillfället och dels för att jag hatar att åka och bada ensam. Det bästa vore om jag var med min Isa för vi hade alltid super kul varesig det var på stranden eller något annat. Jag saknar mitt flummiga jag. Min klass känner mig som ganska flummig, ibland men när jag är med Isen så kan vi bara sitta och skratta en hel kväll och halv natt och bara vara löjliga (och löjligt roliga om du frågar oss). Åh, vad jag saknar de kvällar vi satt och "spela finns i sjön" och jag förlorar 9 av 10 omgångar eller när vi ligger i sängen och snackar och så kommer en rolig kommentar upp och vi skrattar tills vi nästan gråter, eller när vi tar upp något som fått oss att skratta fanatiskt förr i tiden och samma sak får oss att asgarva igen. Btw Isa, jag såg Alvin and the Chipmunks här om dagen och jag höll på att skratta ihjäl mig när scenen med diskmaskinen kom. Samtidigt som jag ville gråta av den stora saknade jag känner för min bästaste vän (sic).

Ska väl få pappa till att sluta tjata. Åh vad jag skulle bara vilja............ men han är min far och jag älskar honom. Är dock super irriterad på honom och tycker att det ska bli skönt att slippa båda två i en vecka från och med 7 juli ,yey!

Bye for now
//Camilla

Vill ni veta något hemskt?

Kl. är nu 04.30 och jag har precis gått och lagt mig men jag känner mig inte alls trött. Det enda jag känner är smärta i rygg och fötter.

Det gick för första gången ganska bra på jobbet inatt. Är dock lite nervös för när jag ska jobba och stänga själv ev. på tis men helt klart på ons.  =S

Jag säger bara en sak, önska mig lycka till.

Nä, nu ska jag väl ta och surfa lite sedan kolla på ett avsnitt av Life.

God natt/morgon
//Camilla

Kl. är 01:25 och jag kan verkligen inte sova. Vilket suger då jag ska upp kl. 7 på morgonen samt jobba natt till 04:00 och kommer antagligen inte hem förren vid 04:30. Det verkar som att det kommer att bli en helt fantastisk dag. NOT!

Ska hitta ngn bra film att somna till så.....

God natt
//Camilla

Vet ni vad jag har upptäckt? Jag har gått och blivit dålig på att vara ledig.  Jag behöver jobba, gå i skolan eller ngt liknande för annars så är jag bara och tar inte vara på livet. Helgerna är det ok att bara vara men när det kommer till veckodagarna ,och de är många under sommaren, så blir det faktiskt lite tragiskt.

Nu har jag ju turen att ha två jobb, men det ena är bara ibland och då på kvällen och natten och det andra börjar inte förren 13 juli. Så just nu, är jag patetisk.

Tack för mig
//Camila

Det tar tid, att lära sig le
att lära sig se, vad man verkligen har
Och det tar tid, att öppna sin själ 
när nån vill dig väl, att våga stå kvar

Och det tar tid, att släppa inpå
att våga va två, i allt livet ger
Och det tar tid, men när det väl sker
när man åter kan le, och man kärleken ser

Ingen rädsla finns kvar, alla frågor får svar
när din värld är här, och din trygghet jag har
Du fanns här till slut, inget blir som förut
livet börjar igen, som en blomma slår ut

Det tar tid, att fortsätta gå
genom tvivlens ridå, bortom misstagens berg
Och det tar tid, men när man når fram,
när hav möter land, och det gråa får färg

Ingen rädsla finns kvar, alla frågor får svar
när din värld är här, och din trygghet jag har
Du fanns här till slut, inget blir som förut
livet börjar igen, som en blomma slår ut

Det ska aldrig mer ske, att jag glömmer att ge,
att jag vänder mig om, och vägrar att se
Hur du finns här för mig, full av lust utan krav
naken står jag vid dig, tillsammans ger vi oss av

Ingen rädsla finns kvar, alla frågor får svar
när din värld är här, och din trygghet jag har
Du fanns här till slut, inget blir som förut
livet börjar igen, som en blomma slår ut

Natten till idag har jag jobbat. Från 22:00-3:00 inte så länge men det var ett provjobb så att jag skulle vet vad man gör osv. Det var på gatuköket och det vore bra om jag fick jobba ännu mer innan mitt andra jobb börjar och sedan att jag jobbar natt några ggr i veckan.

Känner mig bakis nu fast jag inte har druckit någonting, vilket är en intressant känsla.

Pappa, Bitte, Christin och tjejen som är på besök ska åka till någon fjärd snart vilket jag tycker ska bli skönt för då kan jag bara vara hemma, sjunga,spela piano, kolla på tv, allmänt lata mig. Najs!

Har inget vettigt att skriva i min fejkbakfylla så jag får tacka för mig för denna stund.

Adjöss!
//Camila

Efter en lång dag på jobbet tänkte jag att det är dags att liva upp stämningen så därför, mina kära vänner, ska ni åter igen få reda på varför min blogg heter Clamydea


 Min älsklings Rickard kom på, utifrån att en gammal skolkatalog hade skrivit fel och stavade mitt namn som Camilia, att jag skulle helt plötsligt kallas Klamydia (jätte roligt för mig, NOT). Mina vänner började smått ta upp det och kalla mig det, dock bara när de vill jävlas, vilket de gärna vill =) . I allefall, en dag åker Alexandra,Linn,Syffe, Ida och jag till G:kås och ska shoppa gärnet. Alex får för sig att ta jävlandet till en ny nivå och efter en timme eller två går till receptionen och ber om att de ska ropa ut Clamydea Nilsson i högtalarna. Hon som stod i receptionen kollade lite konstigt när hon fick reda på vad jag hette men ropade likväl ut : "Clamydea Nilsson från Oskarström. Din kompis Alexandra står i receptionen och väntar på dig". Jag som inte hade en aning om vad hon skulle göra gick där som vanligt, tills jag hör Clamydea. Jag och de andra tjejerna dog! Har aldrig skrattat och varit så röd i ansiktet någonsin! Ida fick gå och hämta Alexandra då jag vägrade (men Ida gjorde det i smyg) hon gömde sig bakom en hylla, lyckades få ögonkontakt med Alex och sedan gick det till oss.

Sedan detta hände har jag blivit kallad Clamydea, inte bara i skolan utan även när man går på stan så finns det en idiot (älskar dig ändå) som ropar "Calmydea!". En gång gjorde han det precis innan jag skulle in på ungdomsmottagningen.Lyckat!

Såå..nu behöver ni inte fundera på det =)

Ha det bäst!
//Camilla

Jag har funderat....inte alltid en bra idé för mig men denna gången tror jag ärligt talat att det är bra.
Jo, som ni kanske märkte på förra inlägget så har jag gått och blivit lite pepp. Detta resulterade till mitt tänkande. Istället för nyårslöfte ska jag nog börja med sommarlöfte. Saker som jag vill ska hända under mitt läsår.

Min löften är:

- Sjunga in och börja i kör

- Söka och om det vill sig väl gå på auditions

- Hitta en sångpedagog

- Börja bugga (om jag har råd vill säga)

- Gå ner till min idealvikt

 För blivande tsp 2.......

-Inviga lägenheten.


Kan hända att allt skiter sig men det är mina mål från och med nu!

Ha det bäst!!
//Camilla

Har du någonsin varit med om något som du vet har format dig som person, inte hemska händelser, inte ens händelser?
Det jag tänker på för min del är att sjunga i kör. Alla vet att jag har sjungit kör i ett antal år, närmare bestämt 10 år. Detta har präglat mig som person något otroligt. Innan visste jag bara att jag tyckte om att sjunga men nu vet jag att det är mitt liv. Jag är inte den jag är om jag inte får sjunga på "professionel" nivå. Jag menar att inte bara sjunga för mig själv utan jag behöver ha min kör eller sånglektioner eller något liknande. Har varit ett år utan min riktiga sång och det känns verkligen som att jag inte har fått visa klassen vem jag egentligen är. Visst så har jag inte inte varit mig själv men eftersom något så stort av mitt liv har fattats så har det märkts på mitt sätt att vara. Det är jättesvårt att se på musikalakedemin och NC och eller bara att se körslaget på tv. Allt det där får mig att gråta inombord och ibland även utanpå.

Jag har dock tagit tag i problemet, i år ska min klass få se vem  jag faktiskt är. Oj vad flummig jag kommer att bli. I höst ska jag sjung in till en kör och jag hoppas att jag kommer in och att den är så bra som jag vill att den ska vara. Sedan har jag börjat jaga sångpedagog. Gud vad jag behöver träna min sång, har tappat otroligt mycket att att ta lektioner är det ända sätt för mig att få in allt vad har med sångteknik att göra.

Jag har också bestämt mig för att jag ska börja kolla upp auditions för olika evenemang, gör inget om jag inte får det jag söker men det är dags för mig att få in en fot i den bransch jag drömmer om att en dag vara ganska eftertraktad i.

Ska fortsätta att lyssna på körmusik och drömma
Adios amigos!
//Camilla

I fredags hade jag en mycket mysig och sorglig skolavslutnig.

Sorgen, orsak jättebraiga Jonas har bestämt att lämna oss för att flytta till skåneland och lära ut där (himla skit!). Barbro som är så söt och go har bestämt sig för att gå i pension. Även om jag inte skulle ha henne mer så har jag förväntat mig att få se henne i korridorerna. Men icke!

Mysig var den för att det var en traditionell avslutning men ändå inte. Den innehöll de vanliga låtarna, kyrkan och kramarna. Men också en och en halvtimmes avtackning till de olika grupperna och lärarna som slutar (fanns sång och musik med också).

Det är intressant det där med folkhögskola, alla kommer varandra så nära. Jag kommer för första gången i mitt liv sakna mina klasskamrater. Sofie med hennes härliga skratt och menande blickar till Johanna som förövrigt också har ett härligt skratt och har ett otroligt intellekt. Mina med hennes underbara kommentarer och funderingar och humor. Annica med hennes antydningar till.....allt. Rebecca med hennes teatriska, härliga humor, Lisette med hennes fiskmun och ja allt annat gulligt hon gör...ja, allt det där kommer jag sakna och lite till!! Vad ska jag göra utan er??

Sitter på bussen ner mot Hudiksvall, är nära Härnösand nu så det är inte allt för lång tid kvar. På tisdag ska jag på jobbintervju så ni får hålla tummarna. Det är dock ett litet problem för får jag jobbet kan det innebära att jag inte kommer ner till Halmstad på Rickards och Amandas student som jag så otroligt gärna vill. Men får jag inte jobbet så kommer jag inte kunna betala mina räkningar så jag vill att ni håller tummarna.

Nu är nästan batterierna slut på datorn så det är väl dags att ta farväl för idag.

Ha det bäst!
//Camilla