Lov

En vecka har gått och nu är lovet snart slut. Det har varit en lyckad vecka måste jag säga, även om allt som skulle hända inte hände. Det började med Mina som fyllde 20(!), som vi firade först hos henne med släkt och vänner för att sedan dra ut till stadt.

Måndagen kom och det gjorde även körlektionerna, med ny lärare och två olika bilar. Det var nämligen dubbelbokning så istället för att köra den röda fick jag köra den blå vilket visade sig vara kalasbra för min del för jag körde så mkt bättre med den.

På tisdagen kom Isa och vi satte igång och började flumma järnet direkt. Fick även träffa Minas stora kärlek, Felicia, vilket var mkt trevligt. På onsdagen slog det mig att det bara var några timmar kvar fram till uppkörningen på torsdagen. Började bli nervös. Isa lugnade mig genom att vi hyrde Alvin och gänget vilket är en kalaskul film, lööve the music.

Torsdagen visade sig vara en riktigt lyckad dag. Det började lite dåligt då jag förlorade nästan alla omgångar av skitgubbe och dam. Mitten av dagen var bäst för det var då jag tog mitt KÖRKORT(!!!!!) och på kvällen firade vi det med att gå ut och äta. Jag körde självklart. Pappa var överjobbigt och höll på och klaga och stressa men det blev bra tillslut ändå =)

På fredagen stack Lovisa och jag till huvudstaden och kollade på parlamentet. Klockrent! Måste gå på en till någon gång. Sedan drog vi till Magnus där vi skulle sova. Vi satt och häckade framför TV:n några timmar tills Magnus kompisar undra om vi ville hänga med ut, vilket vi ville. Väl inne i stan visade sig att denna bar var otroligt liten, mysig men liten. Det gick heller inte att flörta med killar då vi var på en gaybar. Men vi hittade ett bord och vi fick det trevligt ändå. Drack min första appeltini. Om ni inte har druckit den, gör det!!! Pi mkt god!!

Lördagen bestod mest av shopping, eller ja, mer försökt till shopping. Hittade inte så mkt som jag hade velat, men men.
17:30 var det dags att åka tillbaka till Hudik så jag fick ta farväl av min älsklingslovisa och åka.

Söndagen består mest av att åka buss då jag ska tillbaka till Ume men också firande av min käre far som fyller 54! Hipp hipp hurra för far!! Kanske hinner jag träffa Mina en stund då jag antagligen får vänta tre och en halv timme på att få skjuts hem till Strömbäck.

Det blev en lyckad vecka, jag känner mig mkt nöjd med den. Det är bara det att det hela kändes inte riktigt som om det var på riktigt. Det är inte min värld längre på något sätt. Jag har fastnat i Ume och att träffa vänner från Halmstad känns underbart men också konstigt. Vet inte om någon förstår hur jag tänker, jag vet knappt själv. Det ända jag vet är att det ska bli skönt att komma hem, hem till min verklighet, hem till mitt rum där jag inte behöver ta hänsyn till någon om jag vill sova. Tänk, jag visste inte att Ume skulle vara hem för mig så snabbt men det blev det.

Ha det gött!!!
//Camilla

RSS 2.0