För ett år sedan spelade jag en specifik låt flera gånger dagligen. Den betydde otroligt mycket för mig och det gör den även idag.

Detta är den textbiten som betyder mest:

To think I might not see those eyes
Makes it so hard not to cry
And as we say our long goodbyes
I nearly do

Light up, light up
As if you have a choice
Even if you cannot hear my voice
I'll be right beside you, dear

Louder, louder
And we'll run for our lives
I can hardly speak, I understand
Why you can't raise your voice to say



Bilder på min lägenhet!








NU kan alla vara nöjda för det är uppe lite överallt och nu kan jag äntligen koncentrera mig på mitt förbannade skolarbete

bryt

Det närmar sig...hela kroppen känner av det. När jag mår som bäst kommer det tillbaka till mig och jag öveväldigas av denna ofantliga sorg och saknad jag känner för dig.

I mitt hjärta...

för alltid


Alla hjärtans dag

Det är nu man ska vara lite extra söt mot sin partner (om man har en sådan) eller om man är singel så ska man tycka synd om sig själv. Eller?

Varför måste du som har en parner vara extra söt på alla hjärtans dag? Är det inte bättre att du är lite extra söt en helt vanlig dag? Enligt mig skulle det blir mer speciellt än att vara det idag. Idag är det nästan ett tvång att vara lite extra söt mot sin partner, men alla andra dagar är det frivilligt. Därför är det mer speciellt att vara det alla andra dagar...

Om man är singel, som jag är, så ska man sitta och tycka synd om sig själv för att man inte har någon speciell i sitt liv. Varför då? Visst, det är många gånger väldigt tråkigt att vara singel men att jag skulle må extra dåligt idag på grund av att jag är singel är väl ändå rent av löjligt.

Så här med slår jag ett slag för att de som är partner till någon ska vara söta alla andra dagar utom alla hjärtans dag och att de som är singlar ska idag njuta av att vara det och definitivt INTE tycka synd om sig själv!

//Camilla

Visst gör det ont...

Visst gör det ont när hjärtat brister

Visst gör det ont när hjärtat läker

Visst gör det ont när ärren rivs upp igen

Visst gör det ont när ett hjärta aldrig riktigt läker

Lägenhet

Nu har jag bott i min älskade lägenhet i en vecka. Jag är tokkär i den och när den är helt färdig så kommer bilder att komma upp. Jag ska bara få upp lite saker på väggarna och så ska soffan komma hit. Men som sagt, efter det så kommer det massa bilder =)

Lisette, Anna och jag har börjat hårdträna. Vi provade på tre pass denna veckan och bestämde att dessa ska vi göra varje vecka. På tisdagar kör vi stepmuskel, torsdagar är det bodypump och på fredagar kör vi mjuk yoga. Asbra!
Jag har inte vägt mig sedan julas så jag vet inte om jag har gått ned något än men innan påskafton SKA jag väga 57 kilo. Det är min drömvikt och jag är sååå säker på att jag kan komma ner dit. Det är inte jättemånga kilon som jag måste tappa endast 7 kg. Det kan ju inte vara allt för svårt...

I övrigt så är jag lite körd. Mitt hjärta kan inte bestämma sig. Jag tror att mitt hjärta letar efter kärlek så pass mycket att varje gång jag pratar med en kille så känner den efter om den känner något eller så försöker hjärnan föreställa sig killen och mig tillsammans. Detta är lite jobbigt måste jag säga. Dels för att hjärtat alltid går tillbaka till samma kille, medan hjärnan går till de flesta men kan även återkomma till två killar.

Igår såg jag henne och hon var bara såååå söt. Jag såg hur mycket de passar varandra. Jag ville dock inte se dem tillsammans så jag kollade inte dit särskilt ofta. Jag var rädd att om jag verkligen såg dem så skulle jag börja gråta och känna smärta. Så...jag koncentrerade mig på mitt. Upptäckte dock att han har en smak, vilket var ganska roligt.

Nä, nu ska jag fortsätta njuta av min underbara lägenhet.

//Camilla

RSS 2.0