"No dragons were harmed in the making of this movie"

Har sedan i lördags haft ett Harry Potter maraton. Har precis sett färdigt nummer fyra och i morgon blir det nr fem. Me like!!!

I torsdags pratade jag med mamma. Efter mycket gråt (från bådas sidor), skratt (också från bådas sidor) och ganska mycket peppande (från mammas sida) känns det nu något bättre. Är inte helt bra än men snart så. Kommer nog alltid känna så till viss del, hoppas bara på att det känns mycket mindre snart för så här kan jag ju inte hålla på!

I och med alla dessa slag har jag till råga på allt blivit skol-apatisk(?). Jag sätter mig framför datorn, påbörjar mitt arbete för att sedan falla i någon sorts trans där jag inte är kontaktbar. Jag klarar inte av att skriva något eller tänka teckenspråk längre. Jag måste göra det roligt igen. Jag ska inte känna all denna press som jag känner för den gör att jag går i stänga av mig själv-läge och gör ingenting vilket i slutändan bara drabbar mig.

Men det får jag börja med imorgon...


Nu återgår jag till Harry Potter fast i bokvärlden =)

Grenade

Easy come, easy go
That's just how you live
Take, take, take it all,
But you never give
Should've known you was trouble from the first kiss,
Had your eyes wide open
Why were they open?

Gave you all I had
And you tossed it in the trash
You tossed it in the trash, you did
To give me all your love is all I ever asked,
Cause what you don't understand is

I’d catch a grenade for ya
Throw my hand on a blade for ya
I’d jump in front of a train for ya
You know I'd do anything for ya

I would go through all this pain,
Take a bullet straight through my brain,
Yes, I would die for ya baby;
But you won't do the same

Black, black, black and blue beat me till I'm numb
Tell the devil I said “hey” when you get back to where you're from
Mad man, bad man,
That's just what you are, yeah,
You’ll smile in my face then rip the breaks out my car

If my body was on fire,
You’ d watch me burn down in flames
You said you loved me you're a liar
Cause you never, ever, ever, EVER did baby...

But darling I’ll still catch a grenade for ya
Throw my hand on a blade for ya
I’d jump in front of a train for ya
You know I'd do anything for ya

I would go through all this pain,
Take a bullet straight through my brain,
Yes, I would die for ya baby;
But you won't do the same.

No, you won’t do the same,
You wouldn’t do the same,
Ooh, you’ll never do the same,
No, no, no...

You may say that I'm a dreamer but I'm not

...the only one.

BOM! Ett slag i magen. Jag reser mig upp så gott det går och BOM så kommer det ett slag till. Jag ignorerar smärtan, rätar på ryggen och BOM ännu ett slag.

Så här har det hållt på hela veckan.

Jag tycks inte kunna komma undan slagen.

Jag försöker verkligen att kämpa emot. Det gör jag verkligen, men ibland är det bara så svårt att inte ge upp och låta slagen hagla över mig.

Jag vill bli bättre men hela tiden känns det som att jag blir sämre.




Woho?

Idag kom provet. Fast jag tror jag förväntade mig för mycket av det och försökte känna alldeles för mycket på bara en dag. Det började med att jag hade turen(?) att kolla ner när han kom in. Jag var inne i att ta bort en sak på tröjan så det blev ett litet hej fast riktat mot golvet. Vad otrevlig jag känner mig helt plötsligt! Iallefall. Sedan när jag pratade inför hela gruppen valde mitt undermedvetna att hålla mig fast på en person så att jag inte skulle komma av mig om jag hamnade på honom. Även om jag inte hade gjort det så hyffade mitt undermedvetna. Me like! Efteråt de han pratade kunde jag självklart inte kolla på honom, jag är ju fortfarande jag så självklart kollade jag på honom då.

Några timmar senare kom han fram och pratade med en annan kompis och frågade var Camilla var och självklart var jag ju tvungen att säga att jag var här även om jag visste att han inte alls menade mig =) Vi typ pratade med varandra fast aldrig direkt till varandra ett tag och under den tiden försökte jag hitta känslor. Fanns de där? Eller fanns de inte?
Jag kan ärligt säga att jag inte har ett svar. Jag försökte för mycket. Man kan inte pressa fram något. Jag tror inte att allt är borta, men jag tror att jag nästan kommit till det stadiet som det var innan allt och DET är BRA!!!!!!!

När jag har kommit till samma känslor som jag hade innan allt skit så är jag nöjd. Så bara ytters ytterst lite kvar. Yey mig!!!!!!!


Visste ni att jag har en otroligt sjuk och dålig humor när jag är trött? Faktiskt så har hela min klass detta, kanske därför vi fungerar så bra ihop =)

So long my dears!!
//Camilla
//Camilla

Hola!

Nu när jag är på min femte eller är det kanske sjätte? Iallefall, jag är inne på min femte paus i översättningen om cancer. Det är såååå tråkigt och det är min första översättning av fyra som jag ska göra idag. Finns en risk att jag får fortsätta även imorgon. Huvudsaken är att jag får klar cancer och Venus idag, då är jag relativt nöjd.

Har inget direkt vettigt att skriva. På måndag gäller det. Då kommer första provet. Jag tänker klara det här. Vi är vänner och jag har kännt mig ganska domnad denna veckan med kanske para en panikattack och den var inte särskilt stor eller långvarig. Jag har blivit bättre! Yey mig! Så...på måndag.

Nu ska jag nog gå och göra lunch. Det blir nog nudlar. Men ikväll blir det nog kycklinggryta. MUMMA!!

Oh well...
Bye!
//Camilla

Lev länge och med framgång

När du gör ditt bästa men inte lyckas
När du får det du vill men inte behöver
När du är så trött men kan inte sova
Fast i motgångar

Tårar faller ner din kind
När du förlorar något oersättligt
När du älskar någon och det kastas bort
Kan det bli värre?

Ljuset leder dig hem
Du fattar eld
Och jag försöker att laga dig

Högt där uppe och långt ner
När du är för förälskad för att släppa taget
Om du aldrig försöker får du aldrig veta
Vad du är värd

Ljuset leder dig hem
Du fattar eld
Och jag försöker att laga dig

Tårar faller ner din kind
När du förlorar något oersättligt
Tårar faller ner din kind
Och jag...

Ljuset leder dig hem
Du fattar eld
Och jag försöker att laga dig




Baha!

Första skoldagen är avklarad. Känns bra faktiskt. Är kanske lite tråkigt att bara vara två i klassen men då är det skönt att ha lektion med fyrorna en svenskauppgift och sedan sluta för dagen. Jag hade dock så tråkigt så jag hade lektion med tvåorna. De satt ändå och diskuterade utåtriktat arbete och det kändes bra att kunna dela med mig av min visdom. För jag är sååå otrrrrroligt vis!! =P

Annars? Paniken är över till viss del. Det är en bara vecka kvar, jag har många panikattacker kvar. Hyperventilering nästa! Eller inte. Det här ska gå bra. Det här kommer att gå fint. Som en dans på rosor faktiskt. Är ni övertygade? Nä, inte jag heller men man kan ju alltid försöka =P Nä, men det kommer att gå för att det måste gå och just nu känner jag inte ens pirr när jag tänker på honom. Även om jag tänker på honom varje dag. Men utan pirr som sagt och det om något är en positiv utveckling! Är nästan(!) lite stolt över mig. Det riktiga provet kommer som sagt om en vecka...

Fick idag ett otroligt sött brev från Scary Bush, även kallad Fisen. Tyvärr vann jag ingenting på min lott men bättre lycka nästa gång! =D Är så otroligt glad för min bästa vän! Vad skulle jag göra utan henne??! En sak är säker, världen vore såååååå mycket tråkigare och sämre om min älskade Lovisa inte fanns.

Nog med uppdatering. Dags att se någon film. Hmm...det var ett tag sedan jag såg Twilight. Är det dags kanske??

Tjo!
//Camilla

"Vik hädan onda ande!"

PANIIK!!!!!!!! Har årets panikattack! Kan inte sova för när jag försöker ligga och slappna av börjar tankarna gå lös och plötsligt börjar jag vicka på fötterna som blir till att vicka på benen osv.

Jag vill inte träffa honom. Av hela mitt hjärta vill jag INTE träffa honom. Det blir så mycket värre nu när jag vet att det är nära. Och då är det inte ens nära utan det är typ två veckor kvar. Men seriöst jag vill inte träffa honom. Jag vill inte att han ska se. Han får inte se det jag inte riktigt vet (fast typ vet ändå). Han får inte se det som jag av hela mitt hjärta inte vill känna i hjärtat. Jag vet att så fort vi träffas så vet han och när han får veta blir det på riktigt. Just nu är det bara på låtsas och jag kan övertala mig själv att det inte alls är så. För visst är det inte så?

Jag håller på och rationalliserar med mig själv. När vi pratade i telefon var det bara som två goa kompisar och jag kände det som bara två goa kompisar. Men varje gång han på ett eller annat sätt hör av sig så känner jag mer. Vad är det för jävla skit?? Tänk om det blir så när vi träffas? Tänk om magen för förtielva tusen fjärilas i sig när vi träffas? Han kommer se det, dumma människa. Varför han? Varför måste det vara HAN? Kunde jag inte fått det här för någon annan kille?? Men nej, jag ska få det för honom. Tack så jävla mycket för det här förbannade kaffet! Eller INTE!!!!!!!!!!!!

Fast, på ett sätt är jag glad att det är han. Han tar det på ett sådant bra sätt och är mån (till stor del) om mina känslor och det uppskattas verkligen. Men samtidigt, inte HAN!!!!!!!!!!!!!!

Om jag typ stänger in mig i klassrummet en dag och hyperventilerar eller nått så vet ni varför. Jag är årets idiot som inte tar tag i mina känslor. Kan iof bero på att jag inte vet hur man gör det då jag aldrig kännt detta förut. Men min första gång kunde väl ändå ha varit med någon som besvarar det!?!


Holy crap! I suck! Big Time!


Lost and found?

If roses are meant to be red, and violets to be blue. Why isn't my heart meant for you?
My hands longing to touch you but I can barely breathe. Starry eyes that make me melt right in front of me.

This music's irresistible, your voice makes my skin crawl. Innocent and pure, I guess you heard it all before.

Lost
in this world. I even get lost in this song and when the lights go down that is where I'll be found. I get lost in this world. I get lost in your eyes, and when the lights go down...Am I the only one

vikt

Idag ställde jag mig på den hemska vågen. Tycker att det alltid är lika jobbigt att väga sig, därför är det så bra att jag inte äger en våg utan endast väger mig när jag är hos mamma eller pappa. Denna gången vägde jag faktiskt ganska många kilo mindre än vad jag trodde att jag vägde. Nu har jag "bara" 7 kilo tills jag nått min drömvikt.

Jag tänker satsa på att i påsk ska jag ha kommit ner till den vikten. Viktminsknigstiden börjar.....



NU!

tjupp

Nu har Mirjis pkt hem. Känns ganska tomt om jag ska vara helt ärlig. Att vara hos pappa är så mycket roligare när Mirja är här, och Chappy förstås.

Igår var det nyårsafton. Nyårsafton har sedan länga slutat vara något speciellt för mig. Så denna gången spelade vi rappakalja, vilket var riktigt roligt. Under tiden stod matchen mellan Canada-Sverige på tv:n. Det var längesedan jag såg en match, måste erkänna att det var ganska kul att se på hockeyn. Ibland glömmer man att sport kan vara roligt att kolla på. Tror det beror på att ingen är riktigt intresserad i Ume så det faller bort. Det är ju inte särskilt skoj att se på en match själv...

Det nya året började riktigt bra, NOT! Efter tolvslaget, när Mirja och jag hade kommit in från att se på fyverkerierna, fick jag plötsligt världens smärta strax under magen. Om jag rörde på mig så kom smärtan tillbaka utav helvete. Detta satt i fram till strax efter tre sedan började det släppa. Nu kan jag ligga raklång och gå raklång, men har fortfarande känningar. Vette faen vad det var som hände men ont gjorde det. Tack för kaffet!

RSS 2.0