.

PANIIK!!!!!!!! Har årets panikattack! Kan inte sova för när jag försöker ligga och slappna av börjar tankarna gå lös och plötsligt börjar jag vicka på fötterna som blir till att vicka på benen osv.

Jag vill inte träffa honom. Av hela mitt hjärta vill jag INTE träffa honom. Det blir så mycket värre nu när jag vet att det är nära. Och då är det inte ens nära utan det är typ två veckor kvar. Men seriöst jag vill inte träffa honom. Jag vill inte att han ska se. Han får inte se det jag inte riktigt vet (fast typ vet ändå). Han får inte se det som jag av hela mitt hjärta inte vill känna i hjärtat. Jag vet att så fort vi träffas så vet han och när han får veta blir det på riktigt. Just nu är det bara på låtsas och jag kan övertala mig själv att det inte alls är så. För visst är det inte så?

Jag håller på och rationalliserar med mig själv. När vi pratade i telefon var det bara som två goa kompisar och jag kände det som bara två goa kompisar. Men varje gång han på ett eller annat sätt hör av sig så känner jag mer. Vad är det för jävla skit?? Tänk om det blir så när vi träffas? Tänk om magen för förtielva tusen fjärilas i sig när vi träffas? Han kommer se det, dumma människa. Varför han? Varför måste det vara HAN? Kunde jag inte fått det här för någon annan kille?? Men nej, jag ska få det för honom. Tack så jävla mycket för det här förbannade kaffet! Eller INTE!!!!!!!!!!!!

Fast, på ett sätt är jag glad att det är han. Han tar det på ett sådant bra sätt och är mån (till stor del) om mina känslor och det uppskattas verkligen. Men samtidigt, inte HAN!!!!!!!!!!!!!!

Om jag typ stänger in mig i klassrummet en dag och hyperventilerar eller nått så vet ni varför. Jag är årets idiot som inte tar tag i mina känslor. Kan iof bero på att jag inte vet hur man gör det då jag aldrig kännt detta förut. Men min första gång kunde väl ändå ha varit med någon som besvarar det!?!


Holy crap! I suck! Big Time!