.

Idag kom provet. Fast jag tror jag förväntade mig för mycket av det och försökte känna alldeles för mycket på bara en dag. Det började med att jag hade turen(?) att kolla ner när han kom in. Jag var inne i att ta bort en sak på tröjan så det blev ett litet hej fast riktat mot golvet. Vad otrevlig jag känner mig helt plötsligt! Iallefall. Sedan när jag pratade inför hela gruppen valde mitt undermedvetna att hålla mig fast på en person så att jag inte skulle komma av mig om jag hamnade på honom. Även om jag inte hade gjort det så hyffade mitt undermedvetna. Me like! Efteråt de han pratade kunde jag självklart inte kolla på honom, jag är ju fortfarande jag så självklart kollade jag på honom då.

Några timmar senare kom han fram och pratade med en annan kompis och frågade var Camilla var och självklart var jag ju tvungen att säga att jag var här även om jag visste att han inte alls menade mig =) Vi typ pratade med varandra fast aldrig direkt till varandra ett tag och under den tiden försökte jag hitta känslor. Fanns de där? Eller fanns de inte?
Jag kan ärligt säga att jag inte har ett svar. Jag försökte för mycket. Man kan inte pressa fram något. Jag tror inte att allt är borta, men jag tror att jag nästan kommit till det stadiet som det var innan allt och DET är BRA!!!!!!!

När jag har kommit till samma känslor som jag hade innan allt skit så är jag nöjd. Så bara ytters ytterst lite kvar. Yey mig!!!!!!!


Visste ni att jag har en otroligt sjuk och dålig humor när jag är trött? Faktiskt så har hela min klass detta, kanske därför vi fungerar så bra ihop =)

So long my dears!!
//Camilla
//Camilla