.

Andra veckan på praktiken är i gång för fullt.

Har hunnit träffa Adam i det lilla götet och om jag har tur får jag träffa min Rickard på fredag.

Att träffa folk man känner ganska väl känns riktigt bra. Jag behöver inte vara den bästa versionen av mig utan jag får rum att vara helt mig själv.

Eller egentligen, jag är ju faktiskt lite annorlunda då med. Om min klass skulle se mig när jag umgås med Rickard, Adam eller till och med min bästa Lovisa så skulle de nog bli ganska chockad över hur annorlunda jag kan vara. Sanningen är den att jag faktiskt älskar hur jag är när jag umgås med någon av dessa personer. Spela roll att en sida av mig kommer fram mer när jag är med Isa än när jag umgås med klassen. Då får jag en chans att återupptäcka mig själv och ibland till och med utveckla den sidan av mig.

Blev det krångligt?

Ja, jag är ju inte känd för att förklara bra så har ni inte förstått nu så lär ni nog inte förstå alls.

De här två första veckorna har känts som en känslomässig berg- och dalbana. Har varit från toppen och är till och från även på botten. Mitt självförtroende är kasst. Och det märks speciellt efter en tolkning på uppföljningen. Jag säger hur jag tycker att det har gått och sedan säger tolkarna jag var med, vad de tyckte. Ibland kan de säga att jag är blygsam om mina prestationer. Men det är inte så mycket blygsamhet, mer att jag inte litar på mig själv. Men jag övar på det och jag kommer tillslut att börja tro på mig själv igen.

Även Adam sa det till mig. "Vad hände? Du som var så duktig...". "Ehh... Tack" blev mitt svar. Bra där!

Men som sagt det är verkligen en berg- och dalbana. Även min hälsa har blivit det. I söndags spydde jag av smärta vilket inte var det trevligaste. Positivt dock, min förkylning som jag drabbades av första praktikveckan har försvunnit. Yey!

Har fått en del goda nyheter och en del tråkiga nyheter. En fantastisk nyhet har jag även fått ta del av. Men det måste ju ha en motpol så jag fick vara jätteglad i två dagar sedan kom den jobbiga nyheten. Men jag ser det positivt. Det måste man nästan göra. Kan iof bero på att jag avskyr att vars negativ ( utom när jag har PMS vill säga för då är det jävligt svårt att se saker positivt :P).

Jag vet att jag suger på att uppdatera bloggen och att när jag väl uppdaterar så blir det för långa haranger. Ni får helt enkelt förlåta mig eller bara skita i att läsa allt ;)

Ses!
// Camilla